Mer om vår förening
Texten producerades av Rode Möller till föreningens 60-års jubileum 1998.
Bostadsrättsföreningen Karlshamnsgården
På 30-talet var denna del av Malmö obebyggd, även om man inte kunde kalla den ödemark. Så långt hade man kommit att det fanns en stadsplan för kvarteret Gnistan. Den fastställdes av Kungl. Maj:t den 4 dec 1903. Men det var på 30-talet som staden började växa och industrialismen hade gjort sitt intåg. Den gällande stadsplanen ändrades den 7 mars 1930 och den 20 september samma år fastställde Kungl. Maj:t ett byggnadsbeslut. Ägare om tomterna var Fastighets AB Friis och i slutet av januari 1936 skrev nämnda bolag till stadsingenjörskontoret i Malmö och begärde tomtmätning av en rad tomter, bland annat fyra stycken i kvarteret Gnistan. Denna mätning fastställdes den 4 juni och representant för Fastighets AB Friis var konsul Egon Westrell. Givetvis fanns också representanter för granntomterna på plats, bland dem kan nämnas den blivande storbyggmästaren i Malmö och pappan till Kronprinsen, Hugo Åberg. I samband med mätningen upprättades en karta över området av mätningsman T. Ågren,och tomtens areal angavs till 886,6 kvm. Fastighets AB Friis började i slutet av 30-talet komma på obestånd och intecknade den 5 maj 1937 tomten för 35 400 kronor med sex procents ränta. I juni samma år köptes tomten av Gustaf Nyberg för 44 330 kronor.
Den 23 augusti 1937 var det så dags för Bostadsrättsföreningen Karlshamnsgården att komma in i bilden, det var nämligen då som föreningen köpte tomten för ovan nämnda summa. Inteckningen hade vid det här laget vandrat genom flera händer och banker, men nu övertogs den av föreningen. Föreningen hade givetvis för avsikt att bygga en fastighet på tomten och den 16 augusti 1937 registrerades Karlshamnsgårdens bostadsrättsförening av länsstyrelsen. I styrelsen för föreningen satt då lagerchefen Albin Waldemar Jeppsson, förre verkmästaren Oscar Hansson och lagerchefen Nils Nilsson. Suppleanter var montören Carl Malmros och tulltjänstemannen Eric Nilsson. Alla idel män.
Av föreningens stadgar framgår att "såsom medlem i föreningen kan antagas varje myndig välfrejdad person". Ett krav för att få ha bostad i föreningen var att man måste vara medlem.
Varje bostadsinnehavare skulle erlägga en grundavgift utgörande tio procent av andelsvärdet, och månadsavgiften skulle erläggas i förskott på tider som bestämdes av styrelsen. Enligt stadgarna skulle bostadsrättshavaren på egen bekostnad hålla lägenheten i "gott stånd". Föreningen skulle dock svara för vissa reparationer, som t ex av stamledningar, samt se till att lägenheterna fick värme, gas, elektricitet och vatten. §18 I stadgarna förtjänar att återges i sin helhet:
"Bostadsrättshavaren vare pliktig, att vid lägenhetens begagnande iakttaga allt som erfordras för bevarande av sundhet, ordning och skick inom fastigheten, samt att därvid ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, föreningen i överensstämmelse med ortens sed meddelar. Bostadsrättshavare hålle och noggrann tillsyn däröver, att vad sålunda åligger honom själv. iakttages jämväl av hans husfolk och av dem som av honom inryms i lägenheten".
Folk fick heller inte flytta in förrän de kunde lämna garanti för att deras bohag var fritt från ohyra. Om någon ändå förde med sig ohyra in i fastigheten, så skulle föreningen ha rätt att få skadestånd. Styrelsen hade rätt att säga upp bostadsrättshavaren om han inte betalade hyra eller andra avgifter i tid, om han nyttjade lägenheten till annat än bostad och därigenom orsakade men för sina grannar. Vidare kunde han sägas upp om bostaden vanvårdades eller om han upplät lägenheten till annan än medlem. Före uppsägning skulle föreningen ha gett bostadsrättshavaren tillfälle att "inom skälig tid vidta rättelse".
Huset byggdes och den 25 augusti upprättades lagfartsbevis av inskrivningsdomaren i Malmö, distrikt 1. Det preliminära taxeringsvärdet för fastigheten sattes till 350 000 kronor. Av denna summa utgjorde markvärdet 26 600 och byggnadsvärdet 323 400. Arkitekten som ritade huset hette Thorsten Roos, en man som under 40- och 50-talen utformade flertalet av HSB:s byggen. Över huvud taget blev han en av efterkrigstidens mest framgångsrika arkitekter i Malmö. Innan han 1935 öppnade eget kontor var han anställd hos Fritz Österlind, en man som satt sin prägel på många av Malmös byggnader, t ex HSB-husen som ligger mellan Nikolaigatan och Kapellgatan i närheten av Johannesskolan, samt några av tvåvåningshusen i västra Sorgenfri. Den 31 mars upprättades en förteckning över de kontanta insatsbeloppen i bostadsrättsföreningen. Det högsta beloppet var 1 400:17 och det lägsta 849:17. En titt på titlarna för de första lägenhetsinnehavarna visar att de flesta kunde räknas till arbetarklassen, men det fanns en kamrer, en frisörmästare, tre tulltjänstemän och en järnvägstjänsteman. Hit flyttade även ensamma damer, en sömmerska, två fröknar och en fru. Hyrorna var efter våra dagars mått mätt låga, som mest 599:25 per år, men å andra sidan var lönerna låga och penningvärdet ett helt annat. På den här tiden fanns fortfarande ettöreskola.
Även om ingen fick flytta in med ohyra så ansåg styrelsen det ändå säkrast att teckna ett avtal med ett desinfektionsbolag. Det gjordes den 9 april 1938. Företaget hette Allmänna Desinfektionsanstalten, som åtog sig att vidta erforderliga åtgärder tör utrotande av väggohyra. Garantiförbindelsen avsåg 76 rum och ersättningen var 114 kronor per år. I maj samma år upprättades ordningsföreskrifter för bostadsrättsföreningen. Av första paragrafen framgår att medlem skulle vara mån om föreningens anseende samt på bästa sätt medverka till ordning och snygghet inom fastigheten. Piska mattor fick man inte göra före kl. 08.00 och inte efter 19.00. Att kasta boll mot husväggar och i trappuppgångar var förbjudet, och redan då förekom en viss sopsortering. Papper fick nämligen inte läggas i sopkärlen på gården, utan på anvisade platser i källarkorridorerna. Högtalare skulle dämpas kl. 22.00 liksom all slags musikutövning. Inte heller fick man bada efter kl. 22.00. Cykling på gården var förbjuden, liksom att ställa cyklar och "liknande fordon" i porten. Och angående cyklar i porten så gäller det även ännu idag.
Maj 1940 pågick andra världskriget ute i Europa, och Malmö hade, liksom andra städer en kristidsnämnd. Dit skrev 31 maj vår bostadsrättsförening och anhöll om att få uppelda varmvattenpannan i föreningens fastighet två gånger i månaden med träavfall från snickeriverkstad, samt papper, vilket annars måste forslas bort till stadens avstjälpningsplats. Transporten var dyr på grund av bensinrestriktionerna och stadens åkare hade inte tillgång till hästskjutsar så att de kunde utföra sådana transporter, utom i nödfall. Den egentliga anledningen till begäran var förmodligen att bostadsinnehavarna skulle kunna få tillgång till badvatten med ca 35 graders temperatur, åtminstone två gånger i månaden. Kristidsnämndens svar innebar nobben, anledningen sades vara att nämnden inte kunnat finna att någon snickeriverkstad fanns i fastigheten.
Sedan dess har mycket hänt med fastigheten, t ex har balkongerna försvunnit och gården förvandlats till en grönskande oas.